Jag tycker om att putsa skorna när det blir vår.
Jag tycker om att gå till frisören och få håret i nacken rakat med en gammaldags rakkniv.
Jag tycker om den afrikanska kvinnan som pratar swahili i mobiltelefonen när hon kliver ombord på bussen.
Jag tycker om människor som ser sig för och lämnar plats åt sina medresenärer, människor som inte är uppmärksamma får mig alltid att tänka på allt elände i världen.
Jag tycker om att ha gott om tid, så att jag kan ta nästa tåg om jag vill.
Jag tycker om högtidstal som har både humor och hjärta.
Jag tycker om att höra orden "jag älskar dig" viskas i hemlighet.
Jag tycker om äkta tårar som rymmer både sorg och lycka.
Jag tycker om att åka hem längst fram i en proppfull nattbus och att se hemvägen rullas upp framför mig genom en regnklädd vindruta.
Jag tycker om vackra människor som inte bekymrar sig.
Jag tycker om att fira nattvarden med gammeldansk och mörk choklad.
Jag tycker om Vladimir Vysotskij, den ryska poeten och tillika författaren bakom dikten "det värsta jag vet"
Jag tycker om att jag har gjort riktigt dåraktiga handlingar och ändå klarat mig helskinnad.
Jag tycker om att jag ännu aldrig har behövt spendera en natt på sjukhus, utom när jag föddes men då var jag så liten att jag knappt syntes till.
Jag tycker om att skryta med att jag en gång slängt ut Peter Wahlbäck från en poesiläsning med Bob Hansson, det var inte alls så dramatiskt som det låter men det var ganska kul.
Jag tycker om Peter Wahlbäck, han värnar om en sorts galenskap förutan vilken den präktiga svenska folksjälen skulle förtvina och dö.
Jag tycker om att använda utrotningshotade ord som "tillika" och "förtvina"
Jag tycker om alla mina vänner, ingen nämnd och ingen glömd.
